Nu är det såhär att jag är återigen förbannad. Jag har säkert hackat på det här nån gång här, men en gång till skadar inte. http://www.dn.se/debatt/valdsamma-datorspel-kan-visst-paverka-ungas-hjarnor är artikeln i fråga.
Right, var ska vi börja? Från början kanske. Jag gör det enda rätta, och kör en empirisk undersökning här och utgår från mig själv. Jag har spelat TV-spel sen strax innan glödlampan uppfanns. Om det finns en ny genre så testar jag den. Om det finns ett "nytt" sätt att spela på så testar jag det. Om det finns ett våldsamt spel så är sannolikheten enorm att jag nog ger mig på det. Men ja, utgå från min egen historia var det. Jag har spelat fightingspel sen sisådär 1994. Inte mer med det. I min fiktionella värld har det alltid varit rätt handling att spöa på den andra personen man möter tills den enas livmätare når botten. Gör inte du det mot honom kommer han göra så mot dig. Det är en helt standardiserad handling. Jag själv är inte speciellt våldsam av mig. Jag kan förvisso bli förbannad när man får spö av en input-reader till datormotståndare i Street Fighter IV, men jag kan även bli förbannad när jag räknar matte, eller när det snöar. Betyder det att vi ska förbjuda snö och räknandet av matte, för att det uppmanar till aggressivt beteende? Nehe. Inte det.
Jag ska medge att jag inte är speciellt insatt i undersökningar kring hur våldsbrott har gått upp eller ner sen TV-spel har gjort sitt intåg, men jag antar att ingen gör denna undersökning (Framför allt inte American Psychological Association) för att de är så jävla rädda för att kunna dra ett beslut utifrån svart på vitt.
Där har vi vidare mitt problem med hela den skrivna artikeln. Huvudkällan är American Psychological Association, vilket så sjukt passande nog förkortas APA. Det finns nog ingen samling dårar på denna planet av samma amplitud som APA. Jag tror, på fullaste allvar, att ett gäng apor skulle visa bättre omdöme och godkänna betydligt mycket mindre vansinniga saker än vad APA gör just nu. Jag är beredd att gå så långt som att påstå att psykologi inte ens är en vetenskap, men det tar vi sen.
Avslutningsvis ska ni dock få höra en trevlig sak. Jag håller med rubriken till den där debattartikeln. Man inte bara kan påverkas av våldsamma TV-spel. Man ska. Först och främst, många av oss spelar spel för handlingens skull, och är en handling djup och rörande ska man bli berörd. Att se sin krigskamrat bli våldsamt sprängd i småbitar i Hell's Highway berör och påverkar. Om man inte påverkas så är det inte ett bra spel. Och det är just vad man söker som TV-spelare. Ett bra spel.
För att avsluta med samma låga medel som mina motståndare ("öööh han mördade 15 pers och hade GTA hemma spelen måste ha med hans extrema rubbning att göra!!!), berätta för mig vilket våldsamt spel Jack the Ripper spelade, och framför allt är jag intresserad av att veta vilken installation i Call of Duty-serien som Billy the Kid tyckte bäst om. Lesson to be learned för den som inte orkar läsa mellan raderna: Det krävs en rubbning och en situation för att gå och bli våldsam och ge sig på folk. Jag kan sträcka mig till att se TV-spel som en situation, men rubbningen måste finnas där i vilket fall.
hela den där "våldsamma spel skapar våldsamma människor"-debatted måste gå hand i hand med debatten kring satanistisk musik (vilket jag är lite mer insatt i än TV-spel). man upphör aldrig att förundras av dessa psykologer och deras expertutlåtanden.
SvaraRaderaspinn gärna vidare på din teori om psykologi, det skulle vara intressant.
Ja, de är ganska precis samma skit! Enda grejen är att nu är det mer fokus på TV-spel än "andra faktorer" som musik och film (En fokus som en gång i tiden lades på satans skapelse jazz!)
SvaraRaderaFolk är bara tragiska.
Jag tänkte egentligen inte spinna vidare på det, men för din skull så! Det blir nån dag nu i framtiden när jag har tid.