Jag gillar att kolla på idrott. Så att vi vet. De flesta sporterna är okej. Vissa är i och för sig katastrofala. Men de flesta är ok. På sista tiden har jag kollat mindre och mindre på "vanlig" sport och mer och mer på så kallad e-sport, vilket känns rimligt med tanke på hur otroligt mycket jag spelar. E-sport, för den oinsatte, är helt enkelt matcher i diverse videospel, både för dator och konsol. Jag är ju då ganska begränsad i den e-sport jag tänder på, och det är i synnerhet fightingspelen som sätter igång mitt intresse. Nu är det så tråkigt så att det finns många, och jag menar med det väldigt många, som anser att e-sport inte är en riktig sport, eller ens att det går att "tävla" i, och det är nu jag blir glad, för jag har äntligen något att tycka till om!
Jag anser att e-sport i allra högsta grad är en riktig sport, framför allt för att det kräver så mycket mer av deltagaren än vad "vanliga" sporter gör. Gissa hur många timmar i veckan som är rimligt att behöva träna för att bli kungligt bra på t.ex. Street Fighter. 10? 15? 20? 10 är nog den bästa gissningen. Fast då svarar du på frågan "hur många timmar är det rimligt att träna per dag". Konkurrensen är stenhård. Det är sällan fysiskt krävande, men det är desto oftare mentalt krävande modellen värre. 10 timmar Street Fighter är ruskigt tungt. 10 timmar i vilket TV-spel som helst på hög nivå kommer ta knäcken på dig. Men det är så det är. Vid sidan av jobbet, skolan, familjen så gör spelarna allt de kan för att få in en timme här, en timme där och gör sitt yttersta att planera med sina kompisar så man kan mötas, online eller offline. Och det värsta är att man inte får någon som helst creds för det. Alls.
Argumenten är simpla och tragiska. TV-spel är bara för barn. Eller så kräver det inget direkt arbete. Nåväl mina kära. Fel, och fel. Medelåldern på TV-spelare är hög. Och då menar jag hög. Visst att Benne, 45, inte för massa oväsen om sin karriär i Modern Warfare 2 på samma sätt som random P14 gör, men det gör honom inte mindre viktig. TV-spelen är en vuxensport. Det är så det är. Att det inte skulle kräva något arbete tar jag närmast som ett direkt hån. Spelarna sliter ihjäl sig för att lyckas träna, och arrangörerna arbetar nackkotorna ut sig för att få ordning på en turnering. Det är ideligen eldsjälar för det finns skapligt få sponsorer som vågar ge sig in i denna bransch. Men det kan man ju förstå. Vem vill framstå som den som stöttar TV-spel? Förutom spelföretagen själva såklart, men det känns lite överlevnadsinstinkt. De måste göra allt de kan för att hålla liv i en bransch som inte ens fått sig en ärlig chans.
Men vi förstår ju alla var skon klämmer. TV-spel är en vansinnigt jämställd (män, kvinnor, handikappade, inte handikappade, vuxna, barn tävlar alla i samma grupper) sport där alla tävlar på lika villkor. Det är ju inte så roligt att se på antar jag.
Jag tycker inte att TV-spel ska ersätta OS. Däremot tycker jag nog att TV-spel ska in i OS.
