Ge fan i mitt liv.

Nu blir det ett sånt här riktigt jobbigt inlägg. Det är så monumentalt jobbigt så jag ska nog dela upp skrivandet i flera delar. Jag börjar idag, klockan 3 på morgonen, 26/6. Sen får vi se åt vilket håll det hela barkar.

Det här kan skrivas i relation till mitt förra inlägg, det där med fritt land och sånt där. Jag är fortfarande drogliberal, har inte ändrat mig sen för några timmar sen. Jag tänker snarare gå och bli lite förbannad. Det som jag inte gillar är att det finns så många som tror sig veta hur ett perfekt liv ska levas, för att människor ska leva maximalt, vara så hälsosamma som möjligt, inte göra något dumt och så vidare. Problemet är att det går inte att lyckas nå fram till en sån grej utan att göra intrång på den fria viljan, den som gör oss till människor och skiljer oss från insekterna (Nu utgår jag från att insekter, vars huvudsakliga mål i livet verkar vara att gynna samhället, totalt saknar fri vilja). Alltså det jag menar är att i ett perfekt samhälle utan brott, missbruk, sömnlöshet, ensamhet och så vidare så skulle det krävas ett övervakningssamhälle (läs t.ex. Brave New World) där alla har en förutbestämd plats i samhället, och alla pusslas in efter sina genetiska förmågor och bör stanna i sin "zon" (att gå utanför en sådan och in i en annan samhällsgrupp skapar orättvisa och avundsjuka, vilka påverkar en människa negativt). Problemet är ju det att varje jävel som tror sig kunna något ska bestämma hur alla andra ska leva. En Greenpeace-medlem och jag skulle kunna slå ihjäl varandra, av samma anledning - att försöka rädda världen.

Problemet ligger i att det finns ingen global lösning som gör alla nöjda, och då ingen egentligen vill nöja sig med det sämre alternativet så måste den fria viljan bort för att jorden ska kunna funka, och det är nu jag börjar bli lite förvirrad i mina egna tankegångar. Jag skulle aldrig ge upp min fria vilja eller låta någon annan förklara för mig hur jag ska leva mitt liv för att få det så bra som möjligt. Det hela känns som en balansgång. Fysisk välfärd på bekostnad av mental frihet, och tvärtom. Notera nu att jag inte säger att man ska ha en stat som styr varje människa. Absolut inte. Det jag säger är att man borde ha en stat som styr varje individ för att maximera effektivitet och livslängd. Problemet skulle vara att man inte skulle leva sitt liv, utan leva ett liv som någon annan bestämmer över. Det hela kommer nu glida lite mot att jag tycker det ska vara fritt att göra precis vad man vill med sitt eget liv, så länge man inte utsätter andra för fara/skada/dylikt. Man ska få tatuera in Elvis på bröstkorgen. Man ska få skära sig. Man ska få ta LSD till frukost. Problemet nu är att man kommer bli en belastning för samhället, vilket helt enkelt innebär att den fria viljan (som man allt för ofta pressar tillbaks, då man trots allt "vill" vara en skötsam samhällsbidragare) skadar det nuvarande samhället, även om den fria viljan kan användas för att förbättra världen på något sätt. Alla sjuka idéer som till slut har resulterat i något vettigt (typ brödrosten) är ett resultat av en fri vilja som gick emot normen, och även om brödrostens uppfinnare Maddy Kennedy kanske skulle gjort mer nytta för sitt lokala samhälle genom att sopa gator än genom att uppfinna just brödrosten, så går det inte att förneka att denna temporära belastning på samhället gav ett intryck som verkligen var värt förlusten av arbetskraft.

Jag antar att sammanfattningen av denna första del blir detta: Samhället skadar den fria viljan, den fria viljan skadar samhället. De kan inte heller leva i samspel, då den enda fria vilja som accepteras är den som samhället valt att acceptera. Att välja handling och aktivitet utifrån en (förvisso inte utskriven, men ändå existerande) lista är inte fri vilja. Det är bara mer eller mindre förtryckt. Klockan är nu 3.40. Jag ska återvända till platsen för detta brott.

...

27/6, klockan är 22.31.

Jag har egentligen inte så mycket att lägga till. Det jag vill säga är vi inte lever i ett fritt samhälle, men jag tycker det är okej. Jag tycker bara inte om att vi kallar det fritt när det inte är det. Men jag gillar samhället som det är. Total kontroll är inte bra. Total frihet är sämre.

Drogliberalism

Låt mig vara den första att säga - det var nog två år sen jag drack sprit. Jag har aldrig tillämpat någon form av drogstämplat material. Jag hatar när folk super sig fulla. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle uppskatta att någon kommer springade hög på LSD. Trots det här är jag fruktansvärt drogliberal, av en enda anledning. Alkohol, en av de dödligare drogerna, är legal. T.ex. gräs, som inte är dödlig nog för att döda någon, är illegal. Vi bor i ett "fritt" land. Det är här skon börjar klämma.

Jag vet inte hur mycket ni kommer hata det här, men vi ger det ett försök.

I ett fritt land borde valet att inta droger i sin kropp vara frivilligt, av den anledningen borde alla droger vara tillåtna. Alkohol, gräs, LSD, heroin. You name it, I'll smoke it. Men nu är ju verkligheten inte så att droger är lagliga. Utom alkohol då. För det kan man tjäna pengar på. Argumentet mot "tyngre" droger är en klassiker. "Folk skulle knarka ihjäl sig på en kvart". Svaret är, nej, det skulle man inte. Det är inte svårt att fixa droger i Sverige längre. Men vi gör det inte, för vi inte vill. Jag är fullt medveten att om droger skulle legaliseras skulle missbruket öka, men på bekostnad av - gissa vad - alkoholen.

Något senare kommer jag spåna in på ett läskigare spår. Vi tar det sen.

Puss.